Motarbetade?

Just nu känner jag mig motarbetad. Vi, maken och jag, vill ju flytta till min födelseort, men det tycks inte våra pengar vilja. Makens jobb försöker skjuta upp hans förflyttning gång på gång och banken vill inte låna ut pengar (trots att de kunde det förr när maken tjänade mindre?). Ok, om inte banken vill låna ut pengar, då bor vi billigt i ett år och sparar till insats lite längre. Men makens jobb! Han meddelade dem att han ville ha förflyttning förra året. De ville inte flytta honom direkt utan ville att han skulle jobba kvar året ut. Så det gjorde han. Sen sköt de upp det än mera och nu låtsas de som ingenting och vill att han ska jobba kvar året ut! "Du kan väl veckopendla" Fem månaders veckopendling, känns det som en trevlig idé? Först två månader för mig och sedan tre månader för honom... Det känns som att de anser sig ha större rätt till maken än jag har. Om de inte skärper sig snart tänker jag själv påminna dem om att han bara har tre månaders uppsägningstid...

Tittar på hus

Vi ska flytta till hösten, lämna det här landskapet åt sitt öde och jag ska återvända till min uppväxtstad. Så nu är det spännande - ska vi hitta det huset vi vill bo i? Ska vi lov att köpa det?

Eller ska vi bo i lägenhet ett halvår-år innan vi kommer så långt? Blir det lägenhet blir det en liten, billig lägenhet så att vi kan spara mer än vi kan nu. Det är aldrig dumt att ha en extra slant när man ska köpa hus...