Hahaha! Det här var kul:
"With Mother's Day just around the corner, my thoughts turn to chocolate. Since I truly love the stuff, it probably has nothing whatsoever to do with Mother's Day. Truth be told, my thoughts on any random day also turn to chocolate." Länk till bloggen.
Så är det ju med våra hjärnor - vi tänker ofta samma saker om och om igen. Det har blivit "spår" i hjärnan och som med alla spår så blir de djupare och djupare för varje gång man använt dem. Och därmed blir de också svårare att ta sig ur.
Mellanmål var/är ett sånt spår för mig. Jag kan bli sugen på mellanmål/fika helt oreflekterat. Rast? Ja, då behöver vi fika! När jag växlade spår i mitt ätande så upptäckte jag att min kropp krävde att jag köpte/gjorde mellanmål i princip varenda dag trots att jag egentligen inte var hungrig eller sugen. Men hade jag en påse mandlar i väskan var det inget problem. Jag kunde ju äta precis när jag ville! Och då upptäckte jag att jag faktiskt inte ville.
Godis, choklad, glass (nu när det är varmt!) och andra sötsaker kan min hjärna börja hojta på med jämna mellanrum trots att jag inte är hungrig eller har något direkt sug. Oftast sitter tankarna ihop med ett sånt där spår - "här brukade vi köpa glass - oooh jag vill ha glass!", "nu är jag ledsen - oooh trösta med choklad!", "nu är det söndag - oooh vin till maten!".
Vin ja. Det får bli en annan blogg det.
2 comments:
Jag VET! min hjärna har motorvägar till belöningar och ovanor.. Glass är en av dem har jag upptäckt, (Jag trodde det var mackor!)
Nu måste jag hitta ett ätbart fruset alternativ till glass. Ett utan socker/kolhydrater.. För jag vill fortfarande ha glass.,
Jaaa du, för mig funkar det ju med att mixa frusna bär (hallon och annat) med grädde och turkisk yoghurt, men det blir väl för mycket kolhydrater för dig anar jag?
Post a Comment