Bananer bananer bananer

För ögonblicket ramlar jag över bananrelaterade bloggar. Först ut: "Plant Poisons and Rotten Stuff" som i inlägget "Gone bananas" berättar om Yanomamo-folket som lever i gränslandet mellan Venezuela och Brasilien. Detta folk är tydligen den aggressivaste grupp av människor man stött på - åtminstone enligt antropologen Marvin Harris. Våldet är konfliktlösaren nummer ett, krig om kvinnor och mat är normaltillståndet och ingen lyfter på ögonbrynet när en man slår ner sin kvinna. Det är ju hans kvinna!

Nå, vad har bananer med saken att göra?

Yanomamo lever tydligen huvudsakligen på bananer av olika slag. Bananer må vara goda, men de är en rätt speciell sorts mat om man äter dem som huvudföda. De innehåller nämligen väldigt dåligt med protein och fett men ett överflöd av kolhydrater. Yanomamo får i sig långt under RDI av protein, antagligen mindre än 35 gr per dag!

Vad händer då om en människa får så lite protein? Jag saxar ur blogginlägget "Again it's the Protein" ur Regina Wilshires blogg "Weight of the Evidence"

To understand how protein requirements may play in human eating habits, the researchers "incarcerated 10 people in a chalet for six day," to monitor their eating.

For the first two days they could eat what they wanted from a buffet. For the next two days, one group was restricted to high-protein foods, such as chicken and meat, the other to fatty, sugary, low-protein foods, such as croissants.

The first group consumed exactly the same amount of protein as on the first two days. "The second group went way off the mark and just kept on eating until eventually, through their over-consumption of carbohydrate-rich foods, they managed to fill their protein intake."

As Dr. Simpson noted, "A slight shift in the diet towards a lower proportion of protein can have catastrophic effects, your body will stop you eating when you reach the right amount."

Nåväl. Ett folk med dåliga proteinkällor borde då överäta av de källor de trots allt har. Kan Yanomamo det? Nej, tydligen inte. De är lite för många för den föda de kan odla fram där de är. Den andra vägen som de ser är att ta det de vill ha från grannstammarna. Krig!

Jag hade ju själv tyckt att det vettigaste vore att börja jaga mera eller att lära sig fiska, men vet man inte varför man mår dåligt så är det svårt att veta vad det är man borde göra.

Det andra Yanomamo-folket får brist på är fett. Så lite fett som bananväxter innehåller borde leda till klara problem för hjärnan att utvecklas/fungera optimalt. Fettbrist kan ju leda till många problem, bland annat depression.

Så här sammanfattar "Gone bananas"-bloggen Yanomamo-folkets banandiet:

Nutritionally a diet of bananas is a recipe for disaster. Glutamic acid and aspartic acid are used as excitatory neurotransmitters in the brain. The high quantities of histidine break down into the pro-inflammatory compound histamine as the fruit ripens. The carbohydrates present are digested quickly, impact blood sugar, and are not kept in check by protein, fat, or fibre. The diet is high in phytosterols, lacks vitamins A, most B complex (but is grotesquely high in B6 including the b6 blockers pydridoxine glycosides), D, E, calcium, iron, selenium, zinc, sodium, and essential fatty acids.

Hmm. Låter inte helt lyckat! Vem vill lära Yanomamo att fiska?