Föraktfulla förstagångsbantare

Läste idag Kias svar på tal till en väldigt självsäker herre på Dr Dahlqvists blogg. Kommentarerna finns här.

Mitt referat:
Jan B menar att det räcker med två saker för att gå ner i vikt - vilja och kunskap. Och en spark i baken för att folk ska inse att de är feta och behöver gå ner i vikt.

Kattmoster kommenterar att en förstagångsbantare kan bli oerhört föraktfull mot andra överviktiga efter den första bantningen, innan de trillat dit själva.

Kia förklarar vad ett sockerberoende handlar om - och det är verkligen inget som går att bota med vilja och kunskap och en spark i baken. Läs hennes egen blogg här!

Min kommentar:
Jag har själv varit en "föraktfull förstagångsbantare". Kanske inte föraktfull, för det är inte riktigt min stil, men dock överseende och t.o.m nedlåtande.

När jag bantade med ViktVäktarna minns jag att jag hamnade i en diskussion på mitt extrajobb i hemvården. Några medelålders damer kommenterade att "Viktväktande nog fungerade tillfälligt, men sen går man ju upp i vikt igen när man börjar äta som vanligt.". Då tänkte jag att såklart man går upp i vikt igen när man börjar äta som vanligt - du blev ju tjock av att äta som vanligt innan VV så varför skulle du förbli smal den här gången?

Det är ju sant att man måste behålla sina förändrade matvanor för at inte gå upp i vikt igen, men samtidigt visste jag inte om en del saker som jag har lärt mig om senare:

- sug. Dödligt otroligt omöjligt sug. Det GÅR faktiskt inte att överleva det för kroppen tror att den håller på att dö. Jämför med när du håller andan - hur mycket vilja du än har så kommer du tillslut att andas in igen.

- muskelförlust. När man bantar med hjälp av en lågfettsdiet så försvinner musklerna i lika rask takt som fettet (eller raskare...). När du slutat banta står du där med färre muskler som bränner fett och du tål färre kalorier än förr. Dessutom är din kropp rädd att de dålig tiderna kan komma igen och passar på att bygga upp fettlagren när du ger den mer mat igen. Det behöver inte var myckt mer mat, lite mer räcker nu när kroppen lärt sig att överleva på lite. Du behövde ju tydligen fettlagret förra gången när det blev dåliga tider (=bantning) så om det kommer dåliga tider igen är det bäst att vara beredd.


Vesalius, Andreas (1514-1564): De humani corporis fabrica

- kontroll. Att ständigt räkna och räkna och räkna (vare sig kalorier eller points) är jobbigt. Och det dessutom med en kropp som ständigt lär sig att leva energisnålare och energisnålare...

- frestelser. Vi vill alla leva lite gott ibland. Om man inte får äta fett måste man få äta kolhydrater. Den som äter kolisar vill ha fler kolisar. Och då blir "det lilla extra" gärna kolisar det med: godis godis godis!

- psykologi. Varför åt du förr? När? Om det inte är utrett kommer du att falla så fort du tror att du är säker.

- och många fler punkter... men jag vill komma fram till min poäng!

Min poäng: Jag hade rätt och fel samtidigt. Men jag gjorde en sak rätt i alla fall. Jag höll tyst och när min vikt började klättra upp igen lärde jag mig läxan. Det är inte så lätt att hålla vikten när man har motarbetat kroppen när man gick ner i vikt. Nu vill jag arbeta för kroppen så att den inte går ner i vikt på grund av att det är dåliga tider (lågkaloribantning) utan för att det är bra tider (lågkolhydratkost). Att håna andra för att de inte klarar det man själv klarar är dumt och förhoppningsvis får man lära sig läxan själv en gång. Ödmjukhet kan komma naturligt för en del och för andra pressas den ner i halsen tills de kvävs...

William Banting höll vikten efter sin
övergång till lågkolhydratkost.