Tillbakablick:
När jag började äta en LC/HF stenålderskost bestämde jag mig för att mäta mig varje onsdag för att se till att jag inte gick UPP i vikt. Jag var medveten om att jag inte skulle orka en "vanlig" bantning a la ViktVäktarna på grund av min depression, men samtidigt skulle jag ju gifta mig om några månader. Vilken blivande brud funderar inte på bantning?
Jag satte upp den enkla regeln för mig själv:
- Går jag UPP i vikt - sluta genast!
- Förändras inte min vikt alls - fortsätt om det är gott.
- Går jag NER i vikt - trevligt, men inte något att lägga ner någon kraft på.
Jag gick faktiskt ner i vikt. Faktiskt - för även om mitt studerande sade mig att jag borde göra det sa alla mina gamla kunskaper att jag inte skulle göra det. Men det gick väldigt fort för mig att förändra mina anledningar till att fortsätta med det här sättet att äta.
Förr: Gå ner i vikt/stå stilla i vikt. Nyttigt. Skulle nog vara gott att äta mer fett.
Sedan: Jag mår så bra! Min allergi har försvunnit! Min mage har blivit snäll! Suget är borta! Jag får inga blodsockerdippar! Jag surar inte på sambon om jag inte får mat var tredje timma! Jag har försonats med min kropp och hur den ser ut!
Viljan att gå ner i vikt försvann nästan bland allt detta.
Men det är svårt att sluta tänka på ett sätt man är van vid och det hände ju visst det att jag började tänka "elaka" saker om mig själv. Eller att jag borde vara lika smal som unde min viktväktartid när jag gifter mig. Men jag förbjöd de tankarna och tänkte istället på hur roligt det skulle bli att gifta sig :) Trots allt har jag trivts bra i min kropp även när jag har vägt mer än jag gör nu, bara inte när jag varit tillsammans med mina systrar (sorry syrrorna om ni läser det här! Det är inte ert fel!). Jämförelser är onda :/
Jag har andra mål med att äta nyttigt nu, för min vikt ligger inom rätt BMI, och det är NYTTIGHET. Nyttigt för mig, för eventuella framtida barn, för miljön (gifter, utsläpp), för andra människor (rättvisemärkt etc.), och för djuren (GMO, hur de får leva, medicinering etc.). Faktum är att det blir knepigare och knepigare ju mer man lär sig. Vi tar en sak i taget :)
Mätning:
Inte så intressant just nu :P Jag har mätt mig varenda onsdag denna vår och skrivit in i ett exceldokument. Man ser en lååångsam men stadig trend neråt (med fina små skutt uppåt ibland) ända fram till bröllopet. Där gjorde jag ett avbräck från rutinen när jag åkte iväg och så mätte jag mig inte två onsdagar i rad. Under den tiden har jag samlat på mig en ½ cm där och 1 cm här och stått still på några ställen. Hur som helst inget oväntat - mycket festande gör det med måtten :D
Men det som varit bra med mätandet har varit att jag inte funderat över vikten de övriga veckodagarna. Bara under onsdagen har jag fått klura lite på det och nöjt kunnat konstatera att "det här fungerar ju!". Vilsammare än att väga sig varje dag som en del gör...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Oh nej! Fullkorn skulle vara riktigt kasst för mig! Jag skulle få problem med magen/tarmarna igen. Jag skulle få humörsvängningar och värre pms. Jag skulle få tillbaka min kattallergi. Jag skulle få sockersug och därmed problem med blodsockret igen.
Låter inte så roligt va?
Dessutom fick jag min depression efter att ha ätit fettsnålt och fullkornsrikt under hela min uppväxt medan denna feta stenålderskost har gett mig ett lugn jag inte hade innan. Det känns så mycket lättare att ta mig igenom depressionen med mitt nya sätt att äta :)
Fiskolja däremot äter jag :D
Post a Comment